Wikisource

Sida:Midvinter och tjugondag – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/4

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
47
MIDVINTER OCH TJUGONDAG.

rius, utdela vetebröd, »Hilaribrod», åt fattiga barn. Utdelningen sker för medel ur en gammal stiftelse.[1] — I Frankrike firades »la fête des fous», den uppsluppna karrikatyren på kyrkliga ceremonier, stundom på den trettonde januari, octava epiphaniæ, men den äger intet inre samband med detta datum och har ofta firats på andra dagar, t. ex. Menlösa barns dag, den 28 december.

Även i England synes regeln vara, att julen avslutas på trettondagen, vars förafton, »twelfth night», uppbär hela den samling av upptåg och glada riter, som beteckna jultidens kulmen och avbrytande.

Dock finna vi i äldre engelska lagar spår av ett julfirande fram till tjugondagen. Visserligen har den äldre anglosaxiska lagstiftningen samma julperiod som i allmänhet stadgas i katolska länder, men kort före den normandiska erövringen, under Ethelred II (991—1016) utsträckes julfriden i vissa hänseenden från advent till epifaniens octav.[2] Likartade bestämmelser återkomma i Edward Confessors lagar och i den lagsamling, som under namnet King Canutes law avfattades i början av 1100-talet.

Med dessa märkliga fakta bör sammanställas ett egendomligt ställe hos den gamle historieskrivaren Bucchananus, som anföres av Ole Worm i Fasti Danici.[3] Det heter i Bucchanani framställning av konung Arcturus’ bedrifter, att sagokonungen efter erövringen av Eboracum (York) gick i vinterkvarter i slutet av december. Han återupplivade då de gamla saturnalierna: »SED NUMERO DIERUM DUPLICATO ET, APUD POTENTIORES, TRIPLICATO : QUIBUS DIEBUS PROPS NEFAS HABETUR, ALIQUID SERIAE REI AGERE · NOSTRI IVLIA ID FESTUM VOCANT, CAESARIS VIDELICET NOMINE, PRO SATVRNO, SUBSTITUTO».[4]

Detta försök av en humanist att härleda den engelska julen ur de romerska saturnalierna, tvingar honom att särskilt förklara den i

  1. ↑ Birlinger, Aus Schwaben, II, sid. 28.
  2. ↑ Tille, anf. a. sid. 164 o. f.
  3. ↑ O. Worms, Fasti Danici, Hafniæ 1643, sid. 20.
  4. ↑ »men med antalet dagar fördubblat eller, hos de mäktigare, tredubblat: under vilka dagar det ansågs nästan ogudaktigt att sköta någon allvarlig angelägenhet. Vårt folk kallar denna fest IVLIA, i det man nämligen satt Cæsars namn i stället för Saturnus.»
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Midvinter_och_tjugondag_–_Fataburen_Kulturhistorisk_tidskrift.djvu/4&oldid=478227”