nu hornet vändes upp och ned på tjugondagen, betyder detta, att man, så långt runstavarnas vittnesbörd når tillbaka, slutat dricka jul på den dagen. Men de kyrkliga tecknen skilja icke tjugondagen från andra mindre helgdagar.
Andra sätt att markera,dagen (fig. 2 och 3) förekomma också, till vilka jag senare skall återkomma. Bland de stavar, som
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 8 i filen Midvinter och tjugondag – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig. 2. St. H. M. 73. Avsnittet börjar med 24/12. På 13/1 en omvänd dryckeskanna av medeltida form. |
innehålla dylika särkilda märken för 13/1, vill jag här särskilt framhålla en (St. H. M. 88), som Lithberg[1] avbildar och omnämner såsom möjligen härrörande från medeltidens slut. Stavar med årsbörjan på 13/7 och 3/10 (St. H. M. 77 och 38), vilka utan tvivel äro mycket
|
|
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 8 i filen Midvinter och tjugondag – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig. 3. St. H. M. 64. Börjar på 1/1. Nyår, trettondag och tjugondag markerade på samma sätt. Staven daterad 1543. |
ålderdomliga, markera tjugondagen med upp- och nedvänt horn. Särskilda tecken för denna dag, däribland ej sällan hornet, bära flertalet platta runkavlar från de övre dalsocknarna, Sveriges även i andra hänseenden kanske ålderdomligaste landsända.
Slutligen skall här endast konstateras, att även de norska rimstavarna, en äldre form av kalendarier än Sveriges runstavar, ofta
- ↑ O. anf. arb. fig. 1 och sid. 4.
