intryck av det ömma, det läckra och behagliga. Hela deras kroppsbyggnad är musikalisk. Betrakta den välväxta Clorinde: vad är det icke för ett sött ackord i hennes person! Frå hjässan allt neder till det lilla, lekande fotabjället finner ni ej annat än ideliga sammanstämmelser. Ett par eldiga ögon, som täckt ackordera med sina bägge smalpenslade halvbågar, en rund panna, fullkomligen passande till hennes fylliga kinder, en leende rosenläpp, en nätt haka, en hals, ett bröst, en hand, alltihop det ena efter det andra visar er den aller sötaste likstämmighet. Hela gestalten är en levande konsert. Piporna i ett orgelverk och strängarne på fiolen stämma icke bättre tillhopa. Vem ser då icke att naturen ämnat de sköna till musikanter? Klaveret, lutan, flöjten böra lyda dem. Basongen, trumman och trompeten äro för det starkare mankönet.
Vad förmåner skulle därifrån ej tillflyta den yppare världen? Huru många mindre artiga tidsfördriv umbäras? Jocosa, den yrhättan, skalar staden omkring: antingen leker hon bort sin mans egendom på balar och bollhus, eller skvallrar hon äran av sina grannsystrar i snicksnackande kvällmöten. Den stilla Sappho däremot ofredar ingen, utom sina tangenter. Med ett hjärta, likaså muntert som hennes musik, äger hon glädjen utan att söka den på andras trösklar, och när ni hör henne, ensam eller i en cirkel av utvalda vänner, tvinga ur clavesingen allt det älskvärda som är i henne själv, skulle ni tycka er se en ängel i människohamn.
Orfeus kunde röra stenar. Med lutan tamde han tigrar och cerberer. Huru mången ung Sappho har icke en Cerberus i sin egen man? Trumpen, tvär och stampande kommer han hem om aftonen. Hon möter honom med ett leende öga — det rör honom inte. Hon klämmer en klagande ton ur lutsträngen — det hjälper, isen upplenas. Hans grymma panna mister den ena fåran efter den andra, och innan han hinner avklädas, har hon förvandlat sin tiger till det allra spakaste lamm. Lustig som ett allegro stiger han i säng. Den ärbara Sappho följer honom och fäster sparlakanen ihopa med en knappnål.
Dessa betraktelser gör jag till åminnelse av en angenäm
99
