afton, som vi hade hos mijnheer Hemmy uti Kap. Hans döttrar voro snälla kapellmästarinnor, i synnerhet överträffade i den äldsta. De hade hört, att vår superkarg skulle vara stor musikus, och längtade tävla med honom. Han kom och bar glädjen med sig på fingerändarna. Första försöket skedde, på ett litet täckt orgelverk. Flickorna öppnade leken och tillryckte sig allas förundran. Sedermera förbundo de vår förbemälte herr superkarg att sätta sig och tänkte överraska honom med deras krångligaste notpapper, men skalkstycket lyckades dem icke. Så mycket de vunno på honom med ett par bruna, täckare ögon, så mycket förlorade de denna gången på viga fingrar. Detta tillstodo de själva, ehuru nog han bemödade sig att intala dem motsatsen.
Därnäst flyttades musiken till clavesingen, varest man likaledes tävlade om företrädet. Mellanåt hördes en klingande harpa ur förstuggången. Jag ville se den David, som knäppte så söta toner. Jag kom, och håren reste sig under min peruk, så stygg såg han ut. Det var en svart lurvig virtuoso från Blåkulla, en Bataviaslav, som icke visade mig något vitt, mer än två dussin grinande tänder. Flickorna hade ställt honom där, liksom i försåt för våra lystrande öron. Denna älskvärde djävulen bragtes in att ackompanjera den äldsta mamsellen, och det blev en gudomlig konsert, ty hon söng tillika. Aldrig såg jag mera glädje på min kaptens ansikte. Han tyckte mer om den svarta musikanten än jag om den vita. Det kan ock ingen neka, att han var en snäll satan. Till att å ena sidan betrakta denna busen med tio becksvarte ramar klämma ur strängarna de aller sötaste samljud, stundom i ett kullrande forte, stundom i ett bortdånande piano, och å andra se henne flyga tangenterna kring, slå en täck driller med munnen och förlänga'n med fingret, samt rulla långsamt ett par ögon, vilka uttryckte allt det ömma som var i själva musiken: det var ett uppträde som lämnade mig i ovisshet, antingen mina ögon eller mina öron åtnjöto mest.
Tredje ombytet skedde med en handcittra, varpå förenämnda mamsell med en penna raspade ackorder till ett herdakväde, som hon söng. Vi slukade henne med ögonen. Flickan
100
