Härliga fint! Men huru skall jag förvara denna kostbara klenoden? Skall jag gömma'n i glasskåp eller lägga'n i spiritus? Nej, dessa påhitt äro numera för gamla. Jag måste vara ny. Till den ändan vill jag insvepa min tumlare i svensk uniform och behänga hans horn med ett par väl betjärade sjömansbyxor, ty där är han i sitt rätta element, åtminstone vet jag intet fodral, som passar en hornfisk bättre. På uniformen skall jag till vidare upplysning binda bröstbilden av en skogsfaun, efter de gamlas sätt föreställd med en krans lindad omkring hans bägge horn, och skriva därinunder: Surgunt in cornua lauri, det är: kvinnan är mansens ära, och på sjömansbyxorna skall läsaren finna följande minnesvers: Multa tulit fecitque puer, på svenska: sådan tröja, sådan spik. Ty medan soldaten fäktar och sjömannen seglar, så — så — Quos ego?
Föregående händelse hade emellertid bragt talet in på giftermål. Middagsklockan ringde oss till bordet, men huru skulle maten kunna stoppa munnen i ett så nära rörande ämne? Diskursen fortsattes, och den som är nyfiken kan inhämta honom ur följande.
KAP. XIV
ALLOM DEM TILL TJÄNST, SOM GILJA GÅ
Vad är ett paradis, om man skall ensam bo,
om man ej hustru har, den man sig kan förtro?
Att genast älska vem man här och där kan råka,
är likså tokigt som uppå var kärra åka,
Biskop Spegel.
När jag friar, sade den ene, vill jag icke se på flickan allena, utan liksom turkarna i hästeköp underrätta mig om hela rasen, tre—fyra leder tillbaka. Ty äpplet, såsom ordspråket lyder, faller ej långt ifrå trädet, och fädrens laster fortplanta sig gemenligen liksom vissa naturliga lyten inpå efterkommanderna. Vattnet smakar alltid av den jordmånen, varigenom det rinner, och när har man nånsin sett en frodig planta efter ett fördärvat frö? Nej, fortes creantur fortibus, säger icke Corne-
117
