böjelser uti giftermålsärendet. Faran är ju inte deras. Är det icke vår lycka som skall avgöras? Bör man då ej äga skiljerösten i egen sak, utan fösas i brudsäng såsom en oxe under oket, tvärs emot naturens allsmäktiga kallelse? Belsebubska välde! Är jag inte ett fritt väsende? En Adams ättelägg, en mänska, en kristen? Denna handen jag äter med, denna skinnfällen jag bor uti, detta hjärtat, denna foten, denna — Är det intet allt mitt! Skall då en annan råda därom! Skall min kropp, mitt tycke, min välfärd bli en kramvara i främmande nävar, ett rov, ett — ack, det är odrägeligt, herr magister! — Ödmjuke tjänare, visserligen. Nam quos Deus conjunxit, förmyndare ne separet! — Alltså vill jag först hålla mig till flickan. Men intet ärnar jag strax röra på friaresträngen. Ännu har jag mig några punkter förbehållna:
- Måste jag veta, om hon äger så mycket vett och värld, att jag slipper rodna för henne borta och förakta henne hemma, ty en fjålla är svårare att meddragas än en yrhätta.
- Vill jag försäkra mig om att våra huvudböjelser såväl som temperamenter någorlunda stämma överens. Annars kunde hända, att hon ville gråta, när jag hade lust att skratta, eller frysa under samma täcke som jag brinner.
- Såsom äktenskapets stora symbolum är: Växer till och föröker eder, alltså synes mig att en försiktig giljare bör skaffa sig säkerhet även i den delen. Eller vad menar ni, herr magister? — Ödmjuke tjänare! Hon bör ge fältskärsattest om sig, ha, ha, ha!
- Tror jag på antipatier och sympatier hjärtan emellan. Slagrutan förråder metallen, magneten nordstrecket; likaså tänker jag mina känningar skola säga mig när jag träffat den rätta. Inte frågar jag efter romangriller, men min person måste äga ett utmärkt företräde i hennes tycke. Det är ett slätt förebåd, att tvenne kära se varannan med oförändrad puls. Jag för min del skulle döma alltför illa om min kärlek, om jag nånsin kunde överstiga min fästemös tröskel utan en liten ilning i bloden, liksom det å andra sidan skulle förtryta mig, om min ankomst icke förorsakade henne en smula älskvärt bryderi.
119
