Man kunde ock viska mig i örat, att jag obilligen smädar sjömän, men den som säger det betalar mig en inbillad oförrätt med en verkelig, ty tvärt om hyser jag all den aktning för denna nyttiga delen av rikets medborgare, som nånsin en förnuftig patriot kan hysa, och få önska uppriktigare att vi ägde utav dem ännu så månge till, som vi redan ha, på det landets allmänna näringar måtte tillika med deras enskildare blomstras och utvidgas.
Men vilken hjord har icke några skabbota får? Själva det heliga ståndet är dem ej förutan. Vem undrar då, att i en så världslig stat som deras finnes ett eller annat ämne till satirer?
De kunna ej själva neka mig att ibland dem träffas en hop dumdristige sjöbönder, ty jag kan ej kalla dem annorlunda, vilke å ena sidan anse med förakt allt vad vetenskap heter, och å andra sätta sin heder i en grov och vildartad umgängesväg, liksom okunnighet och plumphet vore det väsenteliga hos en käck sjöman.
Ingen fordrar det, att en sjökarl skall vara djuplärd, än mindre hovman, men såsom navigation icke är ett hantverk utan tvärt om en viktig provins av själva vetenskapernas rike, och en kapten utom dess å alla främmande orter, dit han kommer, kan sägas föreställa ej allena sin besättning utan ock i visst hänseende sin nation, alltså äskas med skäl, att en och var, som nånsin trängtar opp till befälet på ett skepp, bör äga såväl ett städat huvud som hyfsade seder. I holländska tjänsten antages ingen till officer utan efter ett föregånget förhör uti åtskilliga lärdomsgrenar, och jag är ögonvittne till det, att en svensk, som varit opperstyrman hemma och nu sökte sig ut i Amsterdam, stora befordringar oaktat, måste upparbeta sig länge i geometri och matematik, innan han kunde få en mindre betydande post än den han beklädde i fäderneslandet. Vad åter seder beträffar, sätter jag ingalunda holländare till mönster, ty bland all sjöpöbel äro väl de både mest barbariska och mest obelevade, vilket förmodeligen härrörer av det myckna sammanskrapade pack, som själhandlare och värvare invräka på deras skepp. Men alldenstund samlevnaden, synnerligen inom ett par trånga relingar, där man städse ser enahanda
131
