åsna bli mulåsnor, av mänskor och apinnor födas waldmänner. Månn inte på samma skäl ett nytt slag blommor kunde följa på ett litet kärt lönskaläger mellan tulipan och nejlikan?
Det vet jag, att en snäll trädgårdsmästare kan förädla sina blomster. Utan att ympa färgor i stjälkan är han i stånd att förvandla en vit tulipan till mångrosig genom en lätthänd fröblandning. Jag vet ock det, att Frankrike såväl som Spanien ej ägde annat än feghjärtade veklingar, ända till dess våra strövande göter och norrmän började uppliva deras utvattnade stammar med en frisk och tapprare blod. Följakteligen töra sådana nya naturalster vara möjeliga.
Detta leder mig på en förträfflig tanka. Månn ej förmedelst ett lyckligt giftermål mellan hatt och mössa den så länge saknade ätten ärlig svensk skulle kunna återfödas? Den enes sangviniska ärelystnad, tempererad med den andras flegmatiska hushållsbegär, jag menar hattens hjärta förenat med mössans räknehuvud, skulle det ej yngla ett lejon, som likt det gamla kunde förakta både närmare hotelser och fjärmare mutor?
Dansa efter en kalmuckisk säckpipa är fegt, hoppa takten efter ett kukeliku löjeligt. Det ena är en gammal polska, det andra en narraktig lindans.
Vidare, käraste åhörare! Vill ni ha en god storklocka, så gifta en smed med en klockaredotter, ty hans slägga och hennes amen ringa samman förträffligen, och om ni önskar er en ärketjuv, så ympa en mjölnare in uti en son som står i sin faders kryddbod. — Förbliver m. m.
KAP. VI
OM FRUKTER, NUNNOR, LÖST LIV M. M.
Nitimur in vetitum… Ovid.
Pisanger finnas här i myckenhet. De växa på träd och hänga neder i klasar likasom tjocka fingrar. De smaka förträffligen men ha alldeles icke något lockande utseende, så att jag kan
148
