bönen och lämnade skutan åt vind och våg, förbidande i tysthet utgången härutav.
Klockan slår 10. — Ur vägen, ur vägen! — En störtsjö! En dödsförskräckelig buse, så hög ungefär som Otrillan, och så bred som Hisingen, rusade i detsamma in frå förn, slungade ett ofanteligt ankar in på däck, krossade reling och röst, släpade över bord med sig spirorna, jollen och slupen, oaktat deras dubbla surringar, rasade akter ut, kastade över ända allt vad honom förekom, släckte lamporna vid kompasserna och spolade en hel klunga matroser, som packat sig ihopa uti rundhusgången ända bort till halvmånan. Vår vaksamme, gråhårige kapten sam själv fram och tillbaka på däcket, och utom en välsignad tågstump, som lyckeligen föll honom i händerna, hade både vårt Finland och fru Ekeberg varit ett par bedrövade änkor. Andre och fjärde styrmännerne, doktorn med flera som sutto vid bordet under sundäck, kullbytterade huvudstupa över detsamma, baklänges bort i lä, varest de, mellan bänkar och matroser, summo flere minuter av och an, menande sig redan vara uti havsbottnen. Vad, utom vår Herres not, hade kunnat bärga desse fiskar, synnerligen som sjön hade utslagit luckorna på den sidan de fluto. Var och en kan tänka, huru mycket som var ovan vatten, när superkargen, assistenterne och jag uti rundhuset vadade opp till smalbenet i det våta. Mellandäck, trappan utför, nedrusade sjön med en fart, som icke kan liknas utan vid Trollhättans, krossade dörren på skeppsskrivarhyttan och lämnade efter sig en liten insjö i var vrå. Redan två timmar efteråt, när jag kom ned i min lilla studerstuga, befunnos sängkläderna ett skeppund tyngre än vanligt. Schenbergii stora lexikon flöt på golvet som en mudderpråm, efter seglade mina bägge röda tofflor liksom ett par sillbåtar, och det som värre var, min arme perukask var med i farvattnet, hade tagit läck och fördärvade hela laddningen. Ack, vi lät jag icke försäkra'n i Hamburg?
Händelsen är för allvarsam att med leende mun berättas, kunde man säga. — — Väl, jag medger det. Men vem vet icke, att faran fägnar, när hon är överstånden? Utom dess, i en så allmän förvirring, på ett skepp som hyser 150 personer om-
21
