densammas tillbakastudsande åter inkastade på däck, vilket dock låter mera otroligt, än det utkiken betygade, nämligen att vattnet steg ända opp till honom på förtoppen.
Dagranden tittade nu fram på himlen och glädjen på våra ansikten. Såsom jag aldrig haft bedrövligare natt, såg jag ej heller fägnesammare morgon. Hoppet upplivades i alla bröst. Like trojanerna, som efter grekernas avtåg med nöje betraktade de fält, varest deras hjältar stupat under fiendens klingor, gingo vi nu med fägnad på vår valplats, upphämtande mössor, vantar och peruker, vilka vår avtågande våta fiende lämnat efter sig. Änskönt rodret var skadat, och rämningar befunnos här och där i däcket, kunde vi dock icke annat än glädjas över vår egen bärgning.
Söndagen därpå hölls en tacksägelsepredikan över texten: Jesus sov i skeppet då det stormade, Matt. 8. Och kort därefter gjordes ett hederligt sammanskott åt en änka med trenne små barn, efter en matros, som i det hårda vädret hade blivit kastad ifrå fockmasten neder i sjön.
KAP. X
OLIKT ALLA DE FÖREGÅENDE
Nutu tremefecit Olympum.
Förenämnda hotande och långvariga motgång hade förlängt våra ansikten till en god del. De voro lika luften, tvära och kulna. Emellertid kunde man intet annat än se Guds finger, synnerligen i denna sista händelsen. Stora ofanteliga tyngder, häftade med dubbla linor, kastades över bord, och utav femtio personer, som gingo lösa och lediga på däcket, saknades dock ingen. Det var ju ett synbart underverk. Denna föreställningen uppryckte min själ till det Höga väsendet, som byggt himmelen till sin tron och jorden till sin fotapall. Jag lät min angenäma känsla flyta fram i följande så kallade sexfota versar. Min skaldemö må ju en gång göra mig en förnuftig tjänst.
23
