gånger jag blivit armbågad ur vägen för dem i Masthugget. Men på sjön äro de spake som lamm och, det som synes otroligare, de äro även gudfruktige. Orsaken skall jag ej kunna säga, men förmodligen gör det mycket till saken, att det finnes dagg på skeppet och inga kjortlar eller krogskyltar. Att havet stormar då och då, torde ock bidraga härtill, ty jag hörde vår kapten säga en gång: Qui nescit orare, discat navigare.
KAP. XII
SAMMANLIKNELSE MELLAN STADEN KONGSBACKA OCH SKEPPET FINLAND
Humano capiti cervicem pictor equinam Jungere si velit… Horat.
Homerus liknar sin dristige Akilles vid en fluga. Holberg, med ännu mindre skäl, sätter Kristian IV i bredd med vår Gustav Adolf. En holländsk skeppare jämförde sin skönas näsa med rodret på sin skuta, och en präst i Norge sade, att människan är lik en skinnfäll, full med ohyra. ”Mine börn”, ropade han frå predikstolen, ”mennesket är lig et ludet skin det er oppfyldet med lus och gneder. Lusene kan de vel skrabe ifraa sig, men gnederne icke saa; thi de ere inbidne i det ludne haar alt for meget. Lige saa kan de vel blive utav med den görlige synd,[1] men arvsynden formaa de aldrig blive kvitt.”
Kunna sådana liknelser vinna bifall, tvivlar jag icke, att min förtjänar förundran. Överensstämmelsen är åtminstone långt mera synbar mellan kongl. sjö- och stapelstaden Kongsbacka och Svenska Ostindiska Kompaniets skepp Finland, Mycken boskap finnes där; så gör det här ock. I Kongsbacka äro två långgator; dylika ha vi på Finland, nämligen Babolsgatan och Styrbolsgatan. Räkna de många tvärgränder hos sig, så kunne vi uppvisa hos oss en Smedgränd, en Snickare-
- ↑ Verksynden.
26
