solid och bevisade det också med deras allslukande appetit.
De andre rakade emellertid alla närliggande byar ikring, släpande med sig bössor, fioler och vinbuteljer. Förmiddagarne lopp man på jakt i bergsskrevorna. Assistenten von Heland höll oss med vilt hela tiden. Vi spisade änder och vildgäss, medan kråkstekar vankades hos generalen. Bland annat fällde han en ofantelig örn (o, att det varit den ryska!), vilken satt högst på en klippa. Han stupade hällen utför, men syntes ännu vilja försvara sig, varpå följde ett lustigt handgemäng emellan bägge partierna, till dess änteligen den skjutne måste bita gräset under ett slag av skyttens bössestock. Hans pennor feck jag till att skriva detta kapitel med, och vår fintlige fjärde styrman har sedan utav hans bägge fötter låtit göra sig ett par ståtliga ljusstakar.
Eftermiddagarna bestormade man bondstugorna. Vart vi kommo blev ett gästabud. Töserna rycktes frå spinnrocken opp till slängpolskor och hulpo oss med mycken villighet att skaka skörbjuggen ur lederna. Var och en feck sig en dame de ses pensées. Här lektes gömme, här skiftades maka, här trallades Adam hade sju söner m. m. Då vår kapten hörde detta, drog han på axeln och sade: ”När fan är hungrig, så äter han lort”. Mördande infall, men sant intill minsta bokstav. Dock föregingo inga felaktigheter, ty vår skeppspastor var med och hotade oss med offentelig kyrkoplikt.
Får jag lov att beskriva våra norska gudinnor? Cui bono? kunde man inkasta. Men, min gunstige läsare, fall mig intet i talet med denna ledsamma frågan. Alltför få av mina kapitler uthärda henne, och vilken oräknelig svärm folianter skulle icke vräkas utur våra boksamlingar, om man mätte dem med denna måttstocken? Oroa mig därför inte med ert cui bono, jag ber en gång för alla.
Så stiger då hit, min sköna, lilla Gunnila, stora Gunnila, Martha, Åsele, Agnil. Jag skall som kortast avmåla er
Lilla Gunnila var vårt ”allas ögon lita till dig”, en snutfager, brunögd unge, med svarta extremiteter, nio kvarter hög och jämntjock, åtminstone så länge vi voro där. Skulle hon efteråt utvidgas på något ställe vare sak hennes. Stora Gunnila
33
