Sida:Min son på galejan 1960.djvu/38

Den här sidan har korrekturlästs

Gummor vänte sig hugg, som taga orakade gossar;
gubbar vänte sig horn, som taga ostadiga flickor.


P.S.

Under predikan hade några barn börjat stoja, varöver den — nitiske läraren slog handen i predikstolen och sade: Börn, hvis I vil snakke, saa vil jeg tie. Det infallet följde oss tillika med prästmannen själv ombord, vilken ock spisade middag på skeppet.


KAP. XVI
SOM ÄR DET NÄSTA EFTER DET FÖREGÅENDE

Laudat mercator, quas vult extrudere merces. N. N.

Under detta var här en dagelig marknad på skeppet. De kringgränsande byar bragte landets läckerheter var morgon ombord. Matroserna köpte finkel och surt öl utan all ända, och kadetterna drucko så mycket mjölk, att man till slut kallade dem Die Ochs-madame ihre Herren Söhne, d. ä. kalvar. Fiskarebåtar flöto kring skeppet såsom ungar omkring en stor gås, och de nästliggande bergen voro vitmenade med skjortor, lakan och halvärmar, som kvinnfolken i nejden tvättat åt besättningen. Ferrö drev i synnerhet en dräktig handel på Finland. Han var färdig att utbjuda allt, utom sin smukke kone. Socker, sirop, oxar, får, hundar, brännvin, vantar, allting var falt. Jag förglömmer aldrig, hur han sölade ned bänkarna under sundäck med sina siropsfjärdingar, och med vad vältalighet han lockade till sig blanke piastrar… Det vore hans nöje att tjäna de svenske; han ansåge dem för sina värdaste landsmän; men jutarne, fy, de voro skälmar från huvudet neder till fotabjället… ”De maatte være betryggede paa, at han kuns sögte vare dem til tjeneste, men ikke at skinde dem… Varene vare gode. Jyderne vilde ej faa dem til saa godt pris; men svenskerne ære vores brödre.”

Trenne veckor blevo vi här liggande : en gyllene tid för hela grannskapet mitt i deras enväldiga järnålder. Ty våre kvar-

36