Finland, du vår hedersgumma,
ingen bör din skål försumma.
Var man, för din välgångs skull,
dricker sig med nöje full.
Vinden följe dine vingar,
när du över djupet svingar!
Strömmar, sjöar, väderkast
hote aldrig mer din mast!
Hunger, törst och sjukdom vike
ur ditt lilla finska rike! N
Men för allting, kära mor,
för oss ej till Pul-candor.[1]
Vad nu, mine herrar? Inte skall ni toasta.[2] Fy, det är ett
gement bruk, uppfunnet allra först av den otuktiga Circe,
vilken därigenom förvandlade Ulyssis kamerater till svin,
förnyat sedermera under Wilkiska oroligheterna utav Londons
koldragare, och nu övligt allena på stinkande nattmöten i
Wapping och Westminster.
Emellertid är det antaget i Göteborg av de fleste, till och med det vackra könet.
Osant, osant, mine herrar! Förnedra inte våra sköna så djupt! Ni lär säkert mena endast vederbörande rasphusämnen. Ty huru skulle jag inbilla mig, att en hederlig flicka genom söliga toastar vill förvandla blommorna på sina täcka kinder till rödfrasiga kopparmärken eller omskapa ett par söta rosenläppar till dreglande vinpipor?
Vem har sagt de skola dricka så mycket? Men två till tre glas kunna ej skada, helst göteborgska fruntimren äro till större delen bleklagda, och en droppa vin, naturen till trots, kan framlocka rosor, där annars inga finnas.
Vackra rosor! Sådana kallar jag brännvinsrunor. Men efter
- ↑ Kinesiska sjön, varest detta skeppet måste ligga över förleden resa.
- ↑ Toast, en sort dryckesduell, införd av engelsmännen, varuti 2 eller flere tävla om vem som skall ha den äran att vara mest full för en viss flicka.
50
