vackraste naturaliekammare, ty vilken gagnar mer, oxen eller krokodilen, fåran eller tigern? Tårarna stodo mig i ögonen, då jag uti djurhuset vid Versailles såg en slukande skara lejon, björnar och strutsar underhållas på kungens bekostnad, medan hundrade svultna fransoser lupo efter allmosa på gatan i Paris. Och det förtretade mig i London, att jag mer kunde beundra en mängd oppstoppade sällsamheter på Brittiska Museum än den närande oxhären, som dageligen föstes mina fönster förbi till slaktarhusen. Ty då jag föreställte mig, huru denne mättade en million hungriga magar, medan de förra endast fägnade några nyfikna ögon, syntes mig, att jag otacksamt hade försyndat mig på själva naturen, i det jag nogare betraktat det sällsamma än det nyttiga.
De lärde resa på Ostindien för att samla naturalier, de sluge till att förtjäna penningar, men jag, som är varken det ena eller andra, reser allena för kroppsens uppehälle. Önskar jag mig en raritetsamling, så är det bondens. En ladugård full med kor, får, hästar, svin, höns m, m., den håller jag mödan värd att lägga sig till.
Icke dess mindre (Se huru lätt jag sadlar om! Man kunde ta mig för riksdagsman.), icke dess mindre tänker jag bygga mig ett litet djurkabinett, dock helt olika mine herrar föregängares, ty jag ärnar beskriva själen hos mina små kreatur, då de hållit sig endast vid kroppen. Jag skall undersöka deras moraliska egenskaper, då de stannat vid deras naturliga. Med ett ord: jag vill gå till kärnan av saken; lät andra hänga vid fenan och stjärten, så länge de behaga. Alltså öppnar jag här ett nytt lärdomsfält och hoppas följakteligen tillocka mig uppmärksammare ögon.
58
