Så ser flygfisken ut, broder till systren flädermus i land. Båda två misslyckade i naturens hand. Jofur, säger sjökrönikan, satte sig ned att skapa dem och ärnade göra bägge till fåglar, men hans gemål, den svartsjuka Juno, nöp honom i örat just under detsamma. Hola, hola! skrek den överraskade gubben och släppte arbetet halvgjort ur händerna. Den ene föll i havet, den andre stannade på landbacken.
Flygfiskens moraliska karaktär är yrhet och överdåd, ty han spelar allehanda skälmstycken i vattubrynen och dristar sig stundom högt opp i luften. Vid dessa tillfällen kunna vi få honom på däck, såsom han faller ned och dör, så snart vingfenarna bli torra.
Denna tänker jag föra hem med mig, först till att visa huru litet poeternas ed är bindande, när de försäkra en egenkär Mæcenas, av vilken de hunnit tillsmickra sig en välgärning,
Förr skall fisken lära flyga,
än jag glömmer denna nåd, m. m.,
och sedan till att erinra en del av mine pudrade medborgare i Sverige, synnerligen unge handlande, att icke flyga högre än vingarna bära. ”Se"!” skall jag säga till dem och peka på min fisk. ”Detta lilla djuret hade levat än, om det hållit sig närmare vid jorden.”
Här har ni en booby, den dummaste förmodeligen uti hela i fågelriket, något större än en glada och full med svart ohyra. Matroserne kunna fånga honom med blotta nävarna. En afton hade någon av jungmännerna tagit en dylik akter på vår stora lanterna.
53
