KAP. V
BIHANG TILL DET FÖREGÅENDE.
OM HAVSVARGEN
| Escarum horrenda vorago | Ovid. |
| Poscit quod pontus, quod terra, quod educat aer. |
Vilket obäkligt skrov! En haj tyngre än den viktigaste smålandsoxe, Med möda kunna trettio man hala honom på däck. Hela min hytta är inte större än hans hiskeliga svalg. Säkert var denne profetens valfisk.
Sådane tankar stormade mig in i huvudet, då jag första gången såg denne havsbusen. Björnen är mindre ohygglig i skogen än hajen i sjön. Den vi nu hade fångat höll sex alnar i längden, och tjockleken var nästan samma. Han syntes kunna sluka en dragon hel, ty gapet utgjorde en tredjedel av kroppen. Fyra timmermän gingo på honom med yxor och öppnade stora styckegluggar, både babol och styrbol, varutur bloden strömmade däcket runt i långa, otäcka krokar. Åtskilliga mindre ha vi sedan tagit men ej råkat dennes maka. Följande teckning visar honom vidöppen.
En mindre haj på sidan
Hajen är det glupskaste rovdjur i vatturiket. Lik en lurande
dykerikommissarie håller han sig akter i kölvattnet och
anammar allt vad som kastas över bord: avsomnade höns,
självdöda svin, livlösa koplommon, oxeräntor, fårbogar, vidbyxor
56
