namnsdag, ingen födelsestund undslapp hoss utan lyckönskningar. Skaldeådran flöt så mycket ymnigare, som hon uppspäddes med racksafter. Kort sagt, var och en hjärna gick yngelstinn. Pluggen rycktes icke förr ur bläckhornet, än en bel-esprit kröp därutur.
Men barn tröttna snart vid enahanda leksaker. Våra lärda förrådshus ramlade inom tre veckor över ända. Dock likväl uppväxte ur deras grus en ny fenix. Samtelige herrar författare överenskommo att ingå ett Vitterhetssällskap, under namn av Runio Sacrum, såsom denne svenske skalden syntes allra tjänligast till att bli deras patron. En estampe till sällskapets sigill utkastades av dess värda medlem, herr Ad. Burtz, varest bemälte Runius föreställes drucken, liggande i en rännsten, medan trenne damer visa sig ur ett fönster och be honom rimma. Oppöver dem står följande infall:
O, vilket vackert mönster!
Tre ho-r i ett fönster.
Jag hade den äran att bliva vald till sekreterare uti gillet. Sammankomsterna borde ske två gånger i veckan, då en av ledamöterne ömsom tagen præses hade att öppna sittningen med en skål till Runii åminnelse samt låta densamma gå bordet omkring. Sällskapets arcana vågar jag ej upptäcka, men dess övriga historia skall korteligen meddelas i mina nästa kapitler.
KAP. VIII
OM DET VITTRA SÄLLSKAPET RUNIO SACRUM
Adsit lætitiæ Bacchus dator…
Vid första sammankomsten framställtes såsom preliminärfråga, om det ej vore ett nödvändigt sammanhang emellan hjärnans nerver och halsfibrerna? Undersöktes och befanns,
64
