krögareskylt, då må ni ta honom för en äkta hjälte på Neptuni botten. Såsom svenskarne icke hunnit ännu att upparbeta sig till deras höjd i dryckeskonsten, alltså stå de även efter dem uti vidlöftig sjöfart. Ho kan således undra på att ostindiefarare söka styrka i bålan?
Saken är bara den att kunna dricka med smak. Förr i världen söp man sig full på gammal ren bondska. Nu finner ni, det sker vittert och belevat. Mycket vunnet på den goda sidan! Ett ont, som icke kan avskaffas, må man åtminstone göra så drägeligt som möjligt är. Denna ädla föresatsen ansporrar vårt hedervärda gille Runio Sacrum.
Vi skulle jag då blygas att skriva dess historia? Men min läsare, jag har två starkare skäl till att icke fullfölja henne.
1:mo har jag intet att dricka, 2:do ides jag ej. Du får alltså icke mer än på det högsta en sida till, och den tör bli så usel, att du räknar din mistning för en lycka.
Följande vann priset vid tredje sittningen. Frågan var: Huru skall min fästemö se ut?
Devisen:
Chacun a son goût
Om jag skall nånsin bliva kär,
hör på, vad flicka jag begär:
En medelsitsig växt, med fri och hurtig gång,
behag förutan konst, manerer utan tvång.
En fin och fyllig hy, där hälsans färgor pråla,
där snö med purpur mängd tycks vårens fägring måla.
En liten rosröd mun, en mun som ljuvligt ler,
som drillar väl en ton, men bättre kyssar ger.
Därtill ett ögonpar, där munter oskuld lågar
utur ett vackert valv av smala, svarta bågar.
Sist tvenne höga bröst, som hävas i en barm,
vars marmor städse är av kärlekseldar varm.
En sådan kropp med värdig själ
skall endast göra mig till träl.
Det är mitt tycke uti kvinna.
69
