rade de sköna med tolvpundingar, och så framt icke deras tindrande ögon, lika stjärnor om natten, uppstrålade denna fördunklade horisonten, skulle ni behöva vägleda er med händerna. Vid bordet åter igen beledsagar han var matbit med en hövlighet, och intet glas tömmes utan en flod välmenta sundhetsönskningar, Aldrig ser ni honom spotta på golvet; aldrig stiger han till måltiden, aldrig därifrån utan att tvätta sig. Däremot får ni ej förtryta, om han kastar ett par självsvåldiga ben på en stol eller rapar er några gånger i synen. Vilka kruserlige bönder!
Deras bordanrättningar äro lika Voltaires infall, granna men inte solida. Fyra svenska rätter ge mer föda än aderton deras, ty de bestå mest av frukter och grönsaker, vilka till slut äro likaså bedröveliga för gommen som deras måltidshövligheter för örat: Smakelijk eten, Inclinatie, Gezondheid m. m.
Det roar mig att hågkomma baron Holberg: ”Hollæendernes Huuse”, säger han, ”ere skidne af lutter Reenfæerdighed, thi de spøtte ej paa deres Gulv, men sætte Bordene fulde med Spøtte-Krukker.” Icke mindre artigt är Oxenstiernas uttryck om Holland: C'est un pays, où le démon de l'or est couronné de tabac, assis sur un trône de fromage.
KAP. VI
AVHANDLING OM SKÖNHETER
Ingenium movit sola Corinna meum. Ovid.
Nyhetens behagligheter äro tjusande. Neptuni ynglingar, som lång tid omvältat på vatturiket, komma i land och inbilla sig finna en ängel i var kjortel. Huru många o! och ack! blevo icke framsuckade på desse stränder vid vår ankomst! Jag tycker mig ännu höra eko därav frå de medlidande bergsklyftorna. Stackars gossar! De behövde icke se mer än skuggan av en kvinnolekamen för att bli förtjuste, och jag skulle beklaga dem, om jag ej visste, att de med samma lätthet kunna kallna som anfyras.
96
