Den här sidan har korrekturlästs
100
SVANTE GÖR OLLE ETT SPRATT.
Olle och Söderman kommo tillbaka, Olle tackade Söderman och gick med sin stora båt i famnen uppför backen. Svante larfvade efter. Men inte ett ord sade Olle åt honom. Inte ett ord sade Svante häller. Han bara larfvade efter för att se, om båten var hel.
Men när han öfvertygat sig därom, kunde han inte hålla sig längre, utan sade:
»Den har inte gått sönder.»
Olle kände, hur hans hjärta veknade. Han hade fått igen båten, hel och välbehållen, och det gjorde honom ädelmodig.
Han nöjde sig med att giva Svante en påminnelse om, hvad som skulle hända, ifall han gjorde om det igen. Så voro gossarna goda vänner, och Svante tyckte, att den gången hade Olle varit bra hygglig, som inte gav honom smörj.
