på, och Svante var färdig i god tid, långt innan det var tal om att äta frukost.
Hela tiden gick han omkring och kände sig mystisk och högtidlig. När han fick se pappa, plirade han så hemlighetsfullt med ögonen, att pappa måste se lika hemlighetsfull ut tillbaka, skaka på hufvudet och säga:
»Inte är det din födelsedag i dag. Det är i morgon.»
Men Svante lät sig inte förskräckas. Ty den kvickheten hade han hört förr.
»Joho», sade Svante. »Det är det.»
Svante gick och tänkte på, hvad han möjligtvis skulle kunna få på sin födelsedag, och han gjorde ett försök att få veta det af Olle. Olle var emellertid icke böjd att vara meddelsam på denna punkt, utan gjorde narr af Svante, för att han var så frågvis. Men Olle visste det. Han visste, att pappa hade bestält en båt åt Svante af Söderman, och i flera dagar hade Olle i hemlighet varit inne i båthuset hos Söderman och sett, hur gubben arbetade. De hade talats vid om båten och kommit överens om, att det skulle bli en kappseglingskutter med två master och många segel. Det visste Olle, och han tyckte, det var rätt, att Svante också fick en riktigt fin båt.
Svante fick inte nys om den saken, och allra minst var Olle den, som talade om något. Därför gick Svante hela morgonen i ett tillstånd af oerhörd
