»Är du tokig?» sade pappa. »Tror du, att vi ska’ ha med oss ett helt vedlass?»
Och därvid blef det. Olle skänkte bort sina plankbåtar till några pojkar, han hade lekt med under sommaren, och så gick han och tittade på de båtar, han hade kvar.
Först var det den stora märkvärdiga båten, som hade seglat till hafs, och så var det en liten båt, som Söderman hade gjort. Den var målad grön och hvit som Svantes och alldeles lik lotsarnas prickbåt. Dem synade nu Olle noga och såg, att de voro hela. Sedan stälde han dem i solen, så att seglen skulle få torka, och sedan gick han till mamma för att få adresslappar.
Mamma skrattade åt Olle och sade, att det inte behöfdes.
»Behöfs det inte?» sade Olle. »Då kan de ju komma bort på ångbåten.»
Så fick Olle sina adresslappar, och dem satte han fast på båtarna.
Sedan band han ihop pilbågen och skottkärran med snören och satte adresslappar på dem. Och sedan var Olle klar. Ty de andra leksakerna hade mamma lagt in i kappsäcken.
Svante han hade bara en knif, som pappa gömt, och som han inte fick ha. Och så hade han sin nya segelkutter. Alt annat hade han slagit sönder, utom bollen, som han bytt bort för två äpplen. Men
