Svante trillar i sjön.
Utan att någon mer än Olle visste om det, brukade Svante då och då gå ner till sitt hål på bryggan, där han kunde ligga på magen och kika på fiskarna. Han hade gjort det så länge, att han nästan började tro, att han hade lof till det.
Men på sista tiden fans där inte så många fiskar att titta på. Antingen hade de små fiskarna blifvit stora, eller också hade de gått längre ut till hafs, och när Svante inte kunde se dem längre, så började han undra, om han inte skulle kunna få se dem, ifall han gick ända ut på bryggan och tittade ned där. Han gjorde så en vacker dag. Och mycket riktigt! Där fans fiskarna.
Svante lade sig på magen ute på bryggan och tittade på fiskarna. Han tordes inte gå efter sitt metspö, ty då kunde någon fråga honom, hvart han skulle gå. Men han låg stilla på magen och höll andan. Så roligt tyckte han, att det var.
Längst uppe i vattenbrynet summo en hel mängd
