Just på grund av detta geniets väsen har det
kvinnliga snillet lika ofelbart framträtt för ett par tusen
år sedan som i detta århundrade och under varje
period, då en nation varit bördig på snillen.
Kvinnosnillena ha uppstått i samma, nästan retsamt
stillastående, proportion: en eller ett par geniala
kvinnor i en grupp av tio, tolv stora manliga genier.
Må vi till exempel minnas m:me Sevigné och m:me
Lafayette inom den manliga grupp, som var samtidig
med dem. Eller de män, som voro samtida med m:me
Lebrun och m:me Staël; med George Sand och Rosa
Bonheur; med E. B. Browning och George Eliot!
Jag ser således ingen utsikt att kvinnofrigörelsen kommer att ändra proportionen vare sig mellan könens inbördes nivå eller mellan de manliga och kvinnliga snillenas antal.
Men höjandet av den allmänna kvinnliga nivån kan däremot väsentligt stegra antalet och styrkan av framtidens såväl manliga som kvinnliga snillen. Ty snillet ärves sällan, men det förberedes alltid. Vid varje ny individs bildning deltaga element, som härröra från såväl far som mor. Dessas anlag och egenskaper förstärka eller försvaga varandra hos avkomman; gamla egenskaper kunna förenas eller ändras och nya uppstå. Detta gäller det själsliga liksom det kroppsliga området. Genom variation, ärvtlighet och urval kunna således småningom vissa villkor beredas för snillets framträdande. De mer andligt begåvade och utvecklade kvinnorna välja till exempel med dem likartade män, och hos deras barn blir således det andliga livet stegrat.
Därtill kommer att övning utvecklar såväl fysiska som psykiska förmögenheter i hög grad; och naturligtvis i dess högre ju större det ärvda anlaget är. Men dessa ärvda anlag bli genom övning utvecklade endast i den mån som individen, familjen eller samhället funnit sig ha nytta av dem i kampen för tillvaron. Ty då gynnas alltid i något avseende innehavaren av dessa