som den till sitt erotiska väsens hela härlighet utvecklade kvinnan kan ge — en sanning, den såväl de största diktare som de största dramatiska konstnärinnor uppenbarat.
Vad sekularsnillena angår, så torde — vare sig att makan är ett manligt eller kvinnligt geni — det alltjämt förbli den svåraste uppgiften i människolivet, näst efter att själv vara ett snille, att vara gift med ett sådant. Trots själva Dantes sublima erotiska idealism kunna vi vara vissa att, hade Beatrice verkligen varit förenad med honom, då torde de ord, hon av honom hört på jorden, icke alltid samklingat med dem, varmed han skildrar henne i Paradiso.
Äro båda makarna stora snillen, då torde uppgiften bli ömsom mer, ömsom mindre svår för båda. Men en sådan konjunktion av stjärnor har världen tills vidare endast en gång sett, nämligen makarna Browning. Jag lämnar således sekularsnillen ur räkningen, då jag ställer framtidsäktenskapets horoskop, och vågar förutsäga att, om kvinnan sätter in sin personlighet i att förverkliga detta, då kommer det för hustrur som män att bli en allt fullkomligare form av mänsklig tillvaro.
Mycket, vilket nu hedras som sedligt, skall då varda brännmärkt som osedligt; mycket, som nu kallas osedligt, skall då varda godkänt av en djupare etisk syn på tillvaron. Men utvecklingens stora framgångslinje skall då som nu säkerligen sträcka sig mot idealet:
»En man för en kvinna, en kvinna för en man.»
XI.
Den alltmer framträdande uppfattningen av äktenskapet, som ett för den själfulla, personligt utvecklade kvinnan nedsättande livsförhållande, gäller isynnerhet den sida av äktenskapet genom vilket släktet fortlever.
