än oftare att hon därigenom dock icke fått något av den mest oumbärliga beredelsen för moderskapets sammansatta uppgift.
Hon vet t. ex. sällan de enkla grunderna för ett naturenligt levnadssätt, varigenom hon för sig själv kunde lätta det fysiska moderskapets möda, något som framför allt är av vikt för att moderns krafter skola frigöras eller sparas åt den andliga delen av moderskapet.
Hon känner icke praktiskt, ofta ej ens teoretiskt, hur hon bör vårda barnets kroppsliga hälsa.
Hon är ofta icke i stånd att meddela barnen den första undervisningen.[1]
När en mor allvarligt hänger sig åt sitt kall, då skall hon mer än en gång beklaga att hela hennes ungdomliga strävan mer riktades på att »bli något» än att vara något; att hon icke hann att vinna den allsidigare utveckling, som kunde gjort henne till en mer fast och fullödig personlighet.
Ty en sådan personlighet kräves för moderskapet i lika hög grad som för äktenskapet.
Ja, moderns egentliga uppgift består mindre i att göra än i att vara.
Huru livsbestämmande en mors personlighet är för ett barn, visar oss senast Viktor Rydbergs historia, han som vittnat: att han innan fem år av sin mor mottog sin egentliga uppfostran och att denna mer än något annat bestämt hans livsåskådning.
Ett så djupt inflytande som denna mor övar ingen mor på ett spätt barn genom vad hon säger, utan endast genom vad hon är; genom personlighetens utstrålning av ljus och värme, en strålglans, vilken barnet sedan lägger som guldgrund under hennes helgonbild.
Vilka kvinnor äro de, som med de innerligaste känslor fästa sönerna vid hemmet? Icke alltid de
- ↑ Se i detta avseende mina artiklar Hemlöshet och Själamorden i skolorna först tryckta i tidskriften Verdandi 1887 och 1891 omtryckta i Barnets århundrade.
