medborgarinna och medborgare tjäna samhället. Men på samma gång skall den, som oavvisligt villkor för all stor duglighet, framhålla: att envar söker sitt allra egnaste område. Hela skolans verksamhet går nu i rakt motsatt riktning: att lära envar fuska på alla andras. Utan någon som helst känsla av över- och underordning kunde gossen och flickan sålunda lära sig, både vad som är nyttigt för den ena att göra likt de andra, och vad som är bäst att envar gör på sitt eget sätt.
De skulle lära sig respektera sig själva och varandra, ej blott inom det gemensamma mänskliga området, utan även i sina egendomligheter som tillhörande var sitt kön. Deras framtida uppgifter som man och kvinna borde icke vara ett i skolan beslöjat ämne, såsom det i många skolor fortfarande är, trots den väldiga väckelse, Björnson för en del år sedan åstadkom.[1]
Innan ungdomen lämnar framtidsskolan, borde en fader bland lärarna kring sig samla ynglingarna, en moder bland lärarinnorna ungmörna och giva dem den mest heligt väckande religionsundervisning, som åt mänskliga väsen kan meddelas: den att deras egen varelse är en helgedom; att den högsta kult, åt vilken denna helgedom är vigd, är danandet av ett alltmer gudalikt människosläkte.
XV.
Den differintiering, som i samskolan måste äga rum mellan gossar och flickor, gäller framför allt deras arbete under övergångsåldern, då den tid, flickan anstränger sig med studier, ofta skadar henne och nästan alltid är förspilld. Det är under dessa år, den kraftutsugning äger rum, som sedan hämnar sig på flickans
- ↑ Se Det flager i Byen og paa Havnen.
