personlighet motsvarande, arbete. Bleve hon sedan gift, skulle hon — genom den uppfostran, som verkligt, djupt personligt arbete i en riktning skänker, genom erfarenheten av den glädje, den andliga växt, den levande innehållsrikedom, som det äkta på varje område förlänar — ha erhållit den yppersta beredelse att med hela sin själ och hela sitt hjärta fylla makans, moderns och husmoderns pliktområde. Hon kunde dit medföra något av samma personlighetens fasthet som våra stammödrar, men tillika den personlighetens fullhet, den rika utveckling av intelligens, av känsla och skönhetssinne, varigenom hon kan flytta makans, moderns och husmoderns plikter upp i en sfär, om vilken nutidens kvinnosakskvinnor ej ens börjat drömma drömmar.
När man med avseende å mitt tal om att kvinnan i främsta rummet bör vara maka och mor, svarar: att detta ju icke är något nytt; att detta ju just är vad de konservativa i alla tider sagt och alla kvinnor innerst önska, upprepar sig den gamla historien om Columbi ägg.
Min maning är lika enkel och lika ingripande, lika gammal och lika ny, som i varje särskilt fall maningen: att återgå till sig själv.
Varje kulturförlopp, som stiger från det enkla till det sammansatta, genomlöper ett splittringens skede, innan det vinner en ny, högre enhetlighet.
När någon sedan börjar tala om denna högre enhet, tro de längst tillbakablivna, att det är det ursprungliga enkla, man förordar. De, som bekämpat detta enkla tillstånd och infört det rörligare och rikare, tro däremot att det är detta man bekämpar. De förra gladas åt, de senare beklaga den »återgång», som båda förutsäga.
Under tiden står det lilla fåtal som aldrig ger sig hän åt något parti, stilla och forskande inför den urgamla sanningen.
Och de upptäcka slutligen att denna ler emot dem med ett förnyat anlete.
