odling äro således lika mycket och lika litet beaktansvärda, som de dagliga varningarna för bakterier. Skulle man verksamt skydda sig för ohälsa, borde man sätta sig att dö under en luftpump. Skulle man verksamt skydda sig för möjligheten av ett osunt känsloliv, måste man bildlikt göra detsamma. Det finnes i båda fallen ett annat medel: att stegra vår motståndskraft genom att stegra vår livskraft; att genom ro, rikedom och fullhet i vår tillvaro beröva sjukdomsfröen deras intensitet.
Detta är den väg jag föreslagit. Allt tal om faran av att odla moderlighetskänslan beror på den oavlåtliga förväxlingen mellan moderskap och moderlighet
Ty alla kvinnor kunna få bruk för sin moderlighet, även om de aldrig erhålla det genom moderskapet. Ja, kvinnor finnas, som bättre passa att vara samhällsmödrar än hustrur och mödrar i ordets vanliga mening.
Just emedan samhället på varje område behöver insatsen av även de ogifta kvinnornas moderlighet, har jag yrkat på att alla böra vårda den för släktet oumbärliga känslofond, som årtusendens utveckling danat, och speja efter sådana områden för sin verksamhet, där de ha tillfälle att, i vidare mening, bruka denna rikedom.
Just emedan arbetsglädje verkligen kan erbjuda ett surrogat för annan livsglädje, har jag framhållit vikten av att såvitt möjligt hindra de unga flickorna att slitas ut på sådana arbetsområden, där de icke känna någon arbetsglädje.
Man har menat att dessa maningar skulle hämma strävandet att frigöra och andligt utveckla kvinnan; framför allt emedan jag tagit hopp och mod från den kvinnliga ungdomen, för vilken det är av så stor vikt att den ställer sig stora mål. Man har undrat varför jag icke lugnt lämnar frågan om kvinnans arbetssätt och andliga styrka åt framtiden, som ensam kan avgöra den, utan i stället tyckes njuta av att
