bevisa: att det icke lönar mödan för kvinnor att söka komma någonstädes, en ävlan, varigenom jag ger ett handtag åt männen i deras benägenhet att för kvinnan försvåra tillträdet till arbetsmarknaden!
Det har icke fallit någon av mina granskare in, att när en kvinna, som själv har ett yttre arbetsområde, brukar sina krafter för att visa kvinnans underlägsenhet på de yttre arbetsfälten, så torde detta bero på i allra egentligaste mening levande motiv.
Dessa levande motiv äro alla de unga kvinnor, gifta och ogifta, som väckt min medkänsla under sina bemödanden att finna sig till rätta i det svårhanterliga, sammansatta livet.
Emedan jag är orubbligt viss, att för denna ungdom en större lycka skall kunna vinnas genom att den väljer en annan utgångspunkt för kvinnofrigörelsen och kvinnoarbetet, därför har jag talat.
Farhågan att jag tvärtom skulle minskat de av ungdomens lyckomöjligheter, som bero på arbets- och kunskapsglädjen, röjer att mina motståndare ha en mycket svagare tro än jag på den andliga energien hos det kvinnliga släktet. Skulle dess håg till utveckling vara så svag, att den blåste bort, emedan man manar ungdomen till allvarlig självprövning innan den ger sig in i studier, i produktivt arbete eller yrkesarbete, då vore hågen endast en i jorden nedstucken pappersblomma, icke en organiskt växande planta.
XX.
Kvinnans ambition i fråga om plikttrohet är ofta större än mannens. Men hennes ambition att komma fram är sällan jämförlig med hans. Jag har framhållit — till dels med stöd av manliga omdömen — att
