framtiden bli troligen lika många och djupare än i nutiden.
Det är här, som redan nu svårigheten finnes. I de fall, man brukar anföra för att bevisa männens hänsynslöshet mot en själfull hustru — varigenom hängivenheten ofta blir ett lidande för kvinnan, äktenskapet ett hinder för hennes utveckling — var det icke därför, att t. ex. Runebergs eller Carlyles hustrur ej fullt kunde utveckla sina egna andliga gåvor, ej emedan de helt gingo upp i sina mäns liv, som de blevo olyckliga. Utan emedan det för en övermänniska blott finns en utsikt på miljonen att finna sin äkta hustru eller äkta man. Och både Runebergs och Carlyles maka hörde till de kvinnor, som aldrig blevo äkta hustrur, d. v. s. aldrig i erotisk mening den enda eller det hela för sin make.
Att utsikterna för erotisk lycka bli färre, ju mer människorna individualiseras, medgav jag redan i Missbrukad kvinnokraft.
Men detta ideella skäl är ännu icke på långt när så ingripande — med hänsyn till den avtagande aktningen för äktenskapet — som de andra, ej fullviktiga skäl, jag tillika framhållit.
XXII.
På samma gång jag förslagsvis pekade på de ovan omnämnda arbetsområdena, dem jag fann mer naturenliga för många kvinnor än de byråer och kontor, där de nu utslitas, betonade jag starkt: att jag endast tillmätte dessa förslag en tillfällig betydelse, emedan kvinnoarbetets inströmning i arbetsmarknaden med nödvändighet måste framtvinga nya kulturplaner.
Det är förunderligt, med vilken skicklighet mina motståndarinnor halkat förbi denna, liksom andra mina stötar mot deras dogmer.
