så länge arbetslöshet kan uppstå. Man må avtvå den lagstadgade osedlighetens skamfläck, prostitutionen skall dock vara kvar, så länge otaliga underklasskvinnor arbeta med några kronors veckolön under ett kropp och själ utpinande arbete; så länge äktenskapet är oåtkomligt för otaliga män och kvinnor och blir det alltmera, ju flera kvinnor som av brödnöden drivas ut i kampen för tillvaron som varandras och männens konkurrenter.
Endast nya kulturplaner, som skapa nya sociala förhållanden, kunna upphäva dessa och andra följder av det nuvarande systemet.
Först då skola även sådana genomgripande ändringar äga rum i den husliga ekonomien, att denna icke längre behöver sluka så stora kvinnokrafter, utan att dock för hemtrevnaden lämna resultat, jämförliga med vad man borde kunna vinna genom mer kooperativa arbetsmetoder. Och först då skall staten ha råd att även låta kvinnorna fritt erhålla en full utbildning för sina olika anlag. Ju förr kvinnorna inse att kvinnofrågan ytterst är ett med hela den sociala frågan, dess bättre, så väl för dem som för den kommande sociala nydaningen, om vilken gäller Mirabeaus ord vid början av den stora franska revolutionen : »Få vi icke kvinnorna med, kommer ingenting att ske!»
Inom skolan och uppfostran befinna sig de kvinnliga krafterna på sitt rätta arbetsfält. Och dock gives knappt något område, där de så hämmas, som när man inom de kvinnliga läroverken följer systemet i de manliga. Visserligen ha hos oss kvinnliga händer satt präktiga, nya lappar på det gamla klädet. Men att bära detta själv in i skräpkammaren, därtill ha de saknat mod. Här är ej platsen att ingå på ett ämne, som kräver volymer. Skolans tillstånd visar emellertid i fullaste belysning den kvinnliga oförmågan av självständig, nydanande verksamhet till och med på de vårt kön mest närliggande fälten. Men det är på hemuppfostrans område som den kvinnliga halvheten
