kultur. Och sätt detta arbete för fosterlandet i ett oupplösligt samband med arbetet för frihet, utveckling och lycka åt hela mänskligheten.
En sålunda fostrad yngling skall, även han, en gång lidelsefullt älska sitt land. Också hans hjärta skall flamma vid varje hot mot dess oberoende, skall svälla av fröjd vid dess fredliga ära. Även hans öga skall glänsa, när han i fjärran land hör modersmålets ljud eller ser en flik av våra färger; också för honom skall »ljungen lysa rödast på den tuva, där han lekt, som barn». Också han skall i farans stund blanda sitt blod med vår jord för att värna var tum av densamma, värna fädernas frihetsarv och framtidens hopp. Men han skall aldrig, driven av en falsk, ytlig patriotism, vilja anfalla ett annat folk, kränka dess frihet och hämma dess utveckling.
IX.
Fredsrörelsen, den sociala nydaningen, skolan — alla dessa tidens mest brännande frågor — stå och vänta på kvinnornas frigjorda krafter, brukade i enlighet med kvinnans egnaste natur, vars styrka just är den:
Eller med andra ord: att kvinnan, mot alla männens system och politiska skäl, deras statistik och tabeller, deras slutledningar och utredningar sätter in sin tro, sitt hopp och sin aning: att det finnes många moment, vilka icke blivit medtagna i räkningen och som därför komma dessa att visa sig felaktiga.
En kvinna har yttrat ett gränslöst djupt ord: nämligen att det betecknande för den bästa som den sämsta kvinnonaturen är dess vildhet, denna med själva urnaturen djupt förbundna väsensart, som hos de yppersta kvinnorna når sin höjd i den stora
