kvinnor och med framgång. Men hos oss har ännu icke tillräcklig vikt blivit lagd vid detta arbetsfält.
Nästan samtidigt och oberoende av varandra började uppmaningarna till kvinnorna att ägna sig åt detta yrke. Men det var genom manligt initiativ, som utbildning i trädgårdsyrket öppnades för kvinnan.[1]
Åtskilliga kvinnliga trädgårdsmästare ha erhållit anställning eller börjat egen verksamhet. Men huru många fler kvinnor skulle icke kunna börja en sådan, ifall de associerade sig med varandra, skaffade sig jord i våra stora städers närhet och — genom ett ordnat system ej blott för produktion utan även för avsättning — satte sig i säkerhet mot de svårigheter, som nu avskräcka en del ensamma kvinnor från risken vid ett sådant företag?
Som trädgårdsarrenden ofta erhållas just vid herregårdar med rymliga boningshus, borde t. ex. den kvinnliga trädgårdsmästaren, i förening med någon kvinnlig vän, lätt kunna upprätta hushållsskola, konvalescenthem, eller hem för sommargäster. Hon skulle även kunna förena sin trädgård med en bigård, fjäderfäuppfödning m. m. För att trygga avsättningen borde därjämte de på landet arbetande kvinnorna sätta sig i förbindelse med andra bildade kvinnor, vilka i städerna öppnade utsäljningslokaler för trädgårdsprodukter och konserver, blomsterbodar, goda,
- ↑ 1889 föreläste jag i Göteborg om »kvinnliga
arbetsområden», då trädgårdsskötseln livligt anbefalldes i
kvinnornas åtanke; 1890 skrev Anna M. Roos en varm artikel i
Dagny om samma sak och Fredrika Bremer-förbundet —
vars stiftarinna, fru Adlersparre, livligt intresserade sig för
den kvinnliga trädgårdsskötseln — utsatte ett
studie-stipendium till kvinnliga trädgårds elever o. s. v.
Direktör R. Abelin gjorde 1891 sin trädgårdsskola vid Norrviken nära Norrköping till en samskola. Direktör Abelin har med största nit och offervillighet främjat det kvinnliga trädgårdsmästaryrket, för vilket han anser att kvinnan visat stor fallenhet och livligt intresse. Han har ock funnit att detta arbete är en för kvinnan ypperlig naturenlig gymnastik vilken, på samma gång som den stärker kroppen, ger sinnet friskhet och glädje.
