känslor och kunna hjälpa dem att reda de problem, som upptaga deras tankar — huru skall hon ens få tiden att räcka till allt detta?
Den kvinna, som sålunda söker utveckla varje del av sin personlighet och bruka dessa sina frigjorda krafter på den djupaste av alla vetenskaper, den skönaste av alla konster: den att göra varje moment av hemlivet så harmoniskt, så äkta, så rikt, så livfullt som möjligt — denna kvinna skulle vara ett sekularsnille, ifall hon ännu kände att någon del av hennes andliga begåvning vore obrukad. Hon torde i stället finna, att all hennes intelligens, allt hennes skönhetssinne, all hennes skaparkraft icke räcka till, om hon helt vill ta del i den religiösa kult, som för mig är framtidens: att dana alla mänskliga livsförhållanden i allt högre och skönare former, under medvetandet att det gudomliga endast är att finna i och genom det mänskliga.
