än det tvättat grenarna af träden. Men — om det inte är Kitty som kommer der. O, tänk Mamma, i detta regnet! Se, så fint hon håller upp sina kjolar och hvilka vattenpussar hennes söta, små fötter lemna efter sig för hvarje steg. Hon är mera värd än hela mitt luftslott, det arabiska stoet och allt inberäknadt. Hon har ett leende, som skulle kunna göra solsken hvar som helst. O, var så god, Mamma, och rör upp elden, medan jag går ner och hjelper henne af med kappan.”
Och bort sprang han, lemnande sin moder försänkt i dystra betraktelser. Den otålighet han visat, och som nu var glömd lika hastigt som den uppstått, väckte missnöjet i hennes eget hjerta och rörde upp den gamla bitterheten och svartsjukan som slumrade i hennes bröst. Hon var verkligen en ganska äregirig qvinna och sjelfva hennes kärlek smakade af den passion, som blef englarnas fall, och hennes sons skönhet och lofvande anlag, på samma gång som de ökade den afgudiska kärlek hon hyste för honom, förbittrade hennes missnöje öfver hans underordnade ställning. Gnistan hade redan fallit ned i hennes själ, och icke ens Agnes visste till hvilken förskräcklig låga den minsta flägt skulle kunna blåsa den.
När Edvard återvände med Catherine Birkby, befriad från sina våta ytterkläder och glödande efter promenaden i regnet, hade molnet försvunnit från Lady Irwins ansigte, om än ej från hennes själ, och hon välkomnade sin unga gäst artigt och till och med vänligt.
“Och nu, mamma,” sade Edvard, när han fört Kitty till det varmaste hörnet i soffan och försett henne med pall och alla möjliga beqvämligheter, “"skulle du nu vilja veta hvad som fört min prinsessa ut denna vackra November morgon. Det är en skön historia, och så säkert som jag lefver skall jag berätta det för Frank.”
“Antag att du börjar med att berätta det för mig,” sade hans moder leende.
“Berätta det du, Kitty. Ser hon inte ut som en riktig gammal informator sen? Se bara på henne, hon behöfver endast ett par glasögon och ett Spanskt rör.”
“Gossen är förvirrad,” sade Lady Irwin. "Han är så förtjust öfver att du kommer och afbryter den tröga tete-a-teten med hans tråkiga gamla mor, att han ej kan tala ett förståndigt ord.”
“Nåväl då, Mamma, fast du hvarken är tråkig eller
