på mitt blotta ord och ännu ha förtroende och kärlek till mig? Du kan inte tro hur bedröfvad det skall göra mig, när I ären borta, att tänka det I dömen mig hårdt.”
Gossen var tyst, men hans ansigtsuttryck skiftade oupphörligen under intrycket af olika sinnesrörelser. Slutligen blef det lugnt och godt. Han tog Kittys hand och tryckte den emellan sina, i det han utropade:
“Det är mycket svårt, men jag vill göra det. Jag vill tro hvad du säger, Kitty, och jag vill inte sjelf tänka illa om dig, ej heller tillåta någon annan att göra det. Du har aldrig bedragit mig, du har varit ömmare och kärleksfullare emot mig än någon syster kunnat vara, och om du säger, att det ej är af brist på kärlek som du ej följer med oss, så vill jag tro dig och älska dig lika mycket som förut. Men du vill väl skrifva till mig?”
Catharina försäkrade att hon räknade på hans bref såsom en stor källa till förnöjelse under hans frånvaro, och han tog afsked mycket tröstad och fast besluten att försvara Kittys obegripliga beslut mot hvar och en som skulle försöka att klan- dra det.
Men en annan och mycket hårdare strid väntade henne ännu — en strid, som hon gerna skulle undvikit, om det varit möjligt. Den förtroliga vänskap, som sedan deras barndom egt bestånd mellan henne och Frank, gaf honom rätt till en förklaring öfver skälen till hennes uppförande, en rätt, som hon, ehuru stor svårighet den försatte henne i, ej kände sig böjd att ifrågasätta.
För att undvika, eller åtminstone fördröja sitt sammanträffande med Frank, tog hon tillfället i akt att aflägga ett besök hos sin gamla sköterska, som med sin man bebodde ett litet torp på något afstånd från Swallowfield. Hon lemnade ej Mrs Price förrän klockan var öfver fem, och skymningen började inbryta, då hon med sorgset sinne anträdde sin hemfärd. Den milda, fuktiga luften andades vällukt från de tidiga violerna och auriklerna, och månen började just synas på himlahvalfvet. Aftonen lämpade sig för vemodiga och ömma känslor, och som Catharina fortsatte sin väg, förde hennes minne henne tillbaka till barndomens dagar och de otaliga fröjdfulla timmar hon tillbringat med Frank.
Då en krökning af vägen hastigt förde henne ansigte mot ansigte med honom, som hon tänkte på, betraktade hon honom
