Hvad Miss Birkby angår, så kastade underrättelsen henne i ett haf af förtjusning. Hon hade en lycklig förmåga att aldrig se, hvad som föregick under hennes ögon; naturligtvis visste hon att Frank och Kitty tyckte om hvarandra, men tanken på att det kunde vara något annat än vänskap hade aldrig fallit henne in. Hon önskade dem lycka af allt sitt hjerta, och kunde ej inse hvarför de ej skulle blifva lyckliga då de alltid varit sådana kära, snälla barn båda två.
Och der stannade saken. Lady Irwin, nöjd med att hafva afvändt det onda för tillfället, öfverlade emellertid sina planer, och var nöjd med att bida sin tid. Hon tilläts likväl ej att njuta mycken ro, ty hon förföljdes alltjemt af den tysta vältaligheten i Franks sorgsna blickar och af sin egen sons öppna föreställningar.
Edvard hörde nyheten i början med missnöje, och var benägen för att känna sig sårad af att Catharina älskade någon högre än honom; men när det första missnöjet var öfver ingick han med ifver i de älskandes intresse, och sedan han antagit sig deras sak understödde han den med en värme, karakteristisk för hans temperament, och hvilken växte med motståndet. Stolt öfver den seger han vunnit öfver sig sjelf, och retad af misstanken att hans moder drefs af kärlek till honom, tröttnade han aldrig att yrka på sin broders fördel, tills hans pinande enträgenhet dref henne till vansinne och stadfästade hennes beslut. —
“Tanklösa otacksamma gosse!” utropade hon en dag då hans envishet bragt henne utom sig; “blind för ditt eget intresse liksom du är likgiltig för din mors kärlek.”
“Mitt intresse,” svarade Edvard, “hvad kan detta ha att göra med mitt intresse; annat än att det måtte vara mitt intresse att se Frank och Kitty lyckliga.”
“Och dig sjelf en tiggare, och din moder beroende af en landtprests dotters barmhertighet. Dåraktiga barn! hur skall du känna det, när du blott är ett nådehjon i det hus under hvars tak du är född?”
“Mamma, derhän kommer det aldrig! Mamma vet inte af hvilket trofast ämne Kittys hjerta är gjordt; om jag någonsin behöfver ett hem, och hon eger ett, så behöfver jag aldrig frukta att hon ej unnar mig att dela det. Dessutom, har jag inte armar, händer och förstånd; kan jag icke lega bort mig för dagspenning att blifva skjuten på, eller få en vacker inkomst för att jag bär en fin rock och ett svärd vid något främmande hof och
