för Catharina,” sade Frank, uppmuntrad af sin faders vänlighet. “Icke att jag tviflade på Eder godhet emot den som är mig så kär, eller att jag skulle återvändt utan tillåtelse, om jag sjelf varit frisk nog att kunna använda min tid till nytta eller nöje.”
“Godt, vi skulle ha tyckt om att få veta litet på förhand, om ej för annat, så för att kunna taga emot dig med tillbörlig uppmärksamhet; men hvem har väl större rättighet att vara här än du? Jag tänkte att en resa skulle göra dig godt, och dessutom hade jag litet lust att pröfva beskaffenheten af din kärlek, som din mor tänkte ej hade mera varaktighet än en första böjelse ofta har. Men då den kunde vara stark nog att göra Italien med alla dess behag odrägligt för dig, då äro vi fullkomligt tillfredsställda, eller hur, Helen?”
“Jag gör ej anspråk på någon myndighet öfver Frank,” sade Lady Irwin, “ehuru mitt intresse för hans väl må hafva föranledt mig att gifva honom ett motbjudande råd.”
“Så, att den unge signoren är återkommen,” sade Agnes, då hon ordnade sin frus hår, “utan att underrätta någon och alldeles oväntad.”
“Han vet att han ostraffadt kan förolämpa mig, och att mitt inflytande öfver hans fader är slut,” svarade Lady Irwin.
“Hans kärlek till prestens dotter har gjort honom galen,” sade Agnes.
“Ja, och icke honom ensam. Hon har dragit min man ifrån mig. Icke ens mitt eget barns kärlek låter hon mig behålla.”
“Hon vet nog hvad hon gör. Hon har vunnit honom med sitt falska leende, och han är invefvad i hennes nät, men frukta icke Madonna, ännu äro vi ej öfvervunna.”
“All lifvets glädje är borta” sade Lady Irwin häftigt, “det vore bäst jag finge dö.”
“Oroa er icke, Madonna, och låt icke edra planer rubbas af denne egensinnige pojke. Väck upp ert stolta mod, och låt icke säga om er, att någon förolämpat er ostraffad.”
“Fresta mig icke, Agnes. Låt de mörka tankarna i min själ hvila i fred och gör dem icke förtroliga för mig genom att kläda dem i ord. Jag är sjuk och uttröttad. Jag är ensam — till och med mitt eget barn sällar sig till mina fiender.”
“O, han vet icke att hans eget intresse är i fara; han är ännu ett barn. Icke en droppa af mitt blod flyter i hans ådror: men för er skull Madonna, och för minnet af de långa dagar
