Selma Lagerlöf är alltid på spår efter detta övernaturliga, som ingriper i människolivet. Ett av hennes arbeten bär betecknande nog titeln »Osynliga länkar». Hon hänsyftar därmed på de dolda makter, vilka skapa människornas öden. Dessa makter antaga mångahanda skepnader i hennes diktning. Ofta är det själens egna krafter, passioner, stämningar, som hon personifierar. Fru Fasta hemsöker Petter Nord. Fru Sorg och hennes svarta fåglar härska på Munkhyttans herrgård. Denna sista figur, den yppersta av alla hennes allegorier, är ytterst livfullt genomförd. Fru Sorg uppträder på herrgården som en gammal gumma, med smalt underansikte, gnagartänder och kloformat pekfinger: en maskerad läderlapp. Tankeinnehållet har på varje punkt erhållit ett rent åskådligt uttryck.
I »Gösta Berlings saga» samlar sig det övernaturliga kring Sintrams person, en figur, icke så litet besläktad med den tyska romantikens djävulsgestalter, fast den också har drag gemensamma med folksagans Hin Onde. »Sintram heter den elake brukspatronen på Fors, han med den klumpiga apkroppen och de långa armarna, med det kala huvudet och det fula grinande ansiktet; han vars lust är att anstifta ont.» Det är en skämtare i Mefistos hånfulla stil, vilken gärna uppträder utklädd som Satan. I denna gestalt narrar han jul-
