natten på Ekeby alla kavaljererna och slutligen även sin medbrottsling, Gösta Berling, att anstifta ont mot majorskan. Hemska sägner berättas om honom: regniga söndagseftermiddagar kommer en tung kaross, förspänd med svarta hästar, körande upp till hans herrgård. En mörkklädd elegant herre stiger ur vagnen och hjälper Sintram att fördriva de tröga timmarna med kort och tärningsspel. Man kan gissa vem det är! Underligt är det ej, att mamsell Dillner, som låtit locka sig till giftermål med Sintram, ej kan trivas på Fors. Där finnes för mycket trolltyg. En svart hund med röda ögon förebådar Sintrams ankomst. Det kan också hända, att, då hon spelar piano och händelsevis vänder sig om, får se Hin onde sittande i gungstolen.
Ofta är det övernaturliga psykologiskt motiverat och förklarat. I »Fiskarringen», denna lilla novell, i vilken det gamla Venedig så förunderligt lever upp, är det endast i Ceccos upphetsade fantasi, som stormen framkallas av demoner, och som den först upphör, då stadens tre mäktiga skyddshelgon begivit sig ut på havet och besegrat de onda makterna. Likaledes är det endast för Jofrid som stenkumlet tager formen av en gammal vikingakonung.
Alltid är dock icke detta fallet. Det övernaturliga kan också föra en så att säga självständig
