halmen. Man förbjöd honom att avyttra en enda kärve under en louisdor och anförtrodde honom sålunda i halm ett varuvärde av fyrahundratrettio louisdorer.
Mousqueton skakade på huvudet, ty han förstod icke denna spekulation.
D'Artagnan tog tre halmkärvar i sina armar och gick in i slottet, där alla, skälvande av köld och dignande av trötthet, med avundsjuka blickar sågo konungen, drottningen och hertigen gå in för att lägga sig på sina fältsängar.
D'Artagnans inträde i den stora salen framkallade först en allmän skrattsalva, men utan att låtsas märka, att han var föremål för allas uppmärksamhet, började han så muntert och behändigt göra i ordning sin halmbädd, att det vattnades i munnen på alla de stackars sömniga, som ej kunde få sova.
— Halm! utropade de. Halm! Var kan man få halm?
— Jag skall visa er dit, där det finns, svarade Porthos.
Han förde nu alla de köplystna till Mousqueton, som helt frikostigt delade ut sina halmkärvar mot en louisdor stycket. Man tyckte visserligen, att det var något dyrt, men vem vill ej betala två eller tre louisdorer för några timmars god sömn, då man är i så stort behov därav?
D'Artagnan avstod sin halmbädd åt vem som helst, som bad därom, vilket han förnyade tio gånger efter vartannat, och som man trodde, att han liksom de andra betalat en louisdor för varje halmkärve, tog han på mindre än en halvtimme in trettio louisdorer.
Klockan fem på morgonen gällde halmen åttio livres kärven, men det fanns nu ingen mer kvar.
D'Artagnan hade haft den omtanken att gömma undan fyra kärvar för egen räkning. Han tog ur sin ficka upp nyckeln till det rum, där han förvarat dem, och åtföljd av Porthos, gick han tillbaka för att göra upp räkningen med Mousqueton, vilken med den allvarsamma min, som anstod den värdige intendent han var, avlämnade fyrahundratrettio louisdorer, ehuru han likväl behöll hundra för egen räkning.
D'Artagnan lade pengarna i sin hatt och uppgjorde under
II. M. S. 7
