XI.
FÖR EN PENNINGPUNG SÅLDE SKOTTEN SIN KUNG.
VÅRA LÄSARE TORDE NU LÅTA STANDARD segla i god ro, icke till London, dit d'Artagnan och Porthos trodde sig fara, utan till Durham, dit ett brev ålagt Mordaunt att begiva sig, och benäget följa oss till det kungliga lägret, som var uppslaget vid staden Newcastle vid floden Tyne.
Här, mellan tvenne strömmar på gränsen till Skoltland, men på den engelska sidan, utbredde sig ett tältläger, tillhörande en liten armé.
Det är midnatt. Några soldater, vilka man på deras nakna ben, korta kilts, brokiga plaids och fjäderprydda mössor igenkänner såsom högländare, vaka där helt sorglöst. Månen, som skrider fram mellan stora skyar, belyser emellanåt skiltvakternas blanka muskötpipor och framhåller i skarpa konturer murarna, taken och kyrktornen i staden, vilken Karl I nyss överlämnat åt parlamentets trupper tillika med Oxford och Newark, vilka i hopp om förlikning, dittills stått på hans sida.
Vid ena änden av detta läger, helt nära ett ofantligt fält,