XII.
HÄMNAREN.
ALLA FYRA GINGO IN I TÄLTET. DE HADE ännu ingen plan; det var därför nödvändigt att överlägga om en sådan.
Konungen kastade sig ned i en länstol.
— Jag är förlorad! sade han.
— Nej, sire, genmälde Athos, ni är endast förråd.
Konungen suckade djupt.
— Förrådd, förrådd av skottarna, i vilkas land jag är född, och som jag alltid föredragit framför engelsmännen! O de uslingarna!
— Sire, återtog Athos, här är ingen tid att spilla på anklagelser! Stunden är inne att visa, att ni är konung och adelsman. Stig upp, sire, stig upp! Här har ni åtminstone tre män, som inte skola förråda er… därom kan ni vara förvissad. Ah, om vi i stället voro fem! mumlade Athos, i det han tänkte på d'Artagnan och Porthos.
— Vad vill ni då, att jag skall göra? frågade Karl, i det han steg upp.
