XIII.
OLIVER CROMWELL.
KOMMA NI MED TILL GENERALEN? FRÅGADE Mordaunt d'Artagnan och Porthos. Ni veta ju att han ville tala med er efter striden.
— Först sätta vi våra fångar i säkerhet, svarade d'Artagnan. Vet ni, min herre, att dessa ädlingar äro väl värda sina modiga femtonhundra pistoler vardera.
— Åh, var lugn, sade Mordaunt, i det han såg på dem med en blick, vars vildhet han förgäves sökte tygla, mina ryttare skola bevaka dem noga, det ansvarar jag för.
— Men jag bevakar dem ännu bättre själv, genmälde d'Artagnan. Vad behövs väl för resten? Endast ett ordentligt rum med ett par vakter eller deras hedersord att inte försöka fly. Det där styr jag om själv, och sedan skola vi ha den äran att infinna oss hos generalen och anhålla om hans brev till hans eminens.
— Ni ämnar alltså resa snart? frågade Mordaunt.
— Vårt uppdrag är fullgjort, och ingenting kvarhåller oss i England annat än den store mans välbehag, till vilken vi skickats.
Den unge mannen bet sig i läppen och sade, i det han lutade sig intill sergeantens öra:
