det är väl ganska lätt att gissa. Mazarin gav oss i uppdrag att överföra ett brev till general Cromwell.
— Men hur är det möjligt, att vi träffa er vid Mordaunts sida? frågade Athos. Samme Mordaunt, för vilken jag varnade dig, d'Artagnan!
— Och som jag uppmanade dig, Porthos, att vrida halsen av! tillade Aramis.
— Cromwell hade skickat honom till Mazarin, och Mazarin skickade oss med honom till Cromwell. Det är ett underligt olycksöde i allt det här.
— Ja, du har rätt, d'Artagnan, ett olycksöde, som söndrar och störtar oss. Låt oss därför inte tala mer därom, bäste Aramis. Låt oss förbereda oss på slutet.
— Nej, för tusan, låt oss tvärtom tala därom, ty vi ha ju en gång för alla överenskommit att hålla ihop, även om vi tjäna motsatta partier.
— Ack ja, helt motsatta, svarade Athos småleende. Jag vill bara fråga, vilket parti tjäna ni här? Ah, d'Artagnan, nu ser du vartill den eländige Mazarin använder er! Vet du, vilket brott ni i dag varit delaktiga i? Att ha tagit en konung till fånga, att ha vållat hans vanära, hans död.
— Åh, inföll Porthos, tror du verkligen det?
— Du överdriver saken, Athos, svarade d'Artagnan, dit ha vi ännu inte kommit.
— Jo, dit ha vi kommit. Varför arresterar man en konung? Tror du väl, att det är för att åter upphöja honom på tronen. som Cromwell betalat tvåhundratusen pund för honom? Mina vänner, ni kunna vara övertygade om att de komma att döda honom, och detta är ändå det minsta brott de nu kunna begå. Långt bättre att halshugga en konung än att kindpusta honom.
— Det må så vara, och det är visserligen möjligt, svarade d'Artagnan, men vad angår allt detta oss? Jag är här, emedan jag är krigsman och måste lyda min överordnade. Jag har svurit att lyda, och jag gör det, men ni, som inte svurit, varför äro ni här, och vilken sak tjäna ni?
— Den heligaste sak i världen, svarade Athos, olyckans, konungavärdighetens, religionens. En vän, en gemål och en
