XIX.
ETT PARTI LANTER.
KLOCKAN VAR NIO PÅ KVÄLLEN, VAKTPOSTEN
hade avlösts klockan åtta, och kapten Groslows
vakthållning hade börjat för en timme sedan.
D'Artagnan och Porthos, beväpnade med sina värjor samt Athos och Aramis, vardera med sin dolk gömd under kläderna, begåvo sig till det hus, som denna natt användes till fängelse åt Karl Stuart. De båda senare följde sina besegrare helt ödmjukt och till synes obeväpnade, som det anstod ett par fångar.
— Jag började sannerligen tro, att ni inte skulle komma, sade Groslow, då han varseblev dem.
D'Artagnan närmade sig och sade med låg röst:
— Ja, herr du Vallon och jag voro verkligen ett ögonblick tveksamma om, hur vi skulle göra.
— Varför det? frågade Groslow.
D'Artagnan visade med blicken på Athos och Aramis.
— Jaså, sade Groslow, för deras politiska åsikter, menar ni? Bah, vad rör det mig? Om de vilja återse sin Stuart, så skola de få det, tillade han skrattande.
