XXIII.
ARBETARNE.
MITT I NATTEN HÖRDE KARL ETT STARKT buller under sitt fönster; hammarslag, yxhugg, brytning med järnspett och sågning.
Just som han påklädd lagt sig på sängen och insomnat, väcktes han hastigt av detta buller, vilket förutom dess störande verkan även gav ett förfärligt eko i hans själ, så att den föregående dagens smärtsamma tankar åter började bestorma honom.
Ensam, omgiven av mörkret och avskild från världen, hade han ej kraft att uthärda denna ytterligare tortyr, som icke hörde till hans ådömda straff; han skickade därför Parry ut till skiltvakten med begäran att man skulle tillsäga arbetarna att göra mindre buller och skona sin förre konungs sista sömn.
Skiltvakten ville ej lämna sin post, utan lät Parry gå vidare för att själv framföra sitt ärende. Då den senare gått runt om palatset och kommit fram till fönstret, varseblev han i jämnhöjd med balkongen, vars räck man borttagit, en stor, ännu ej färdig schavott, på vilken man började fastspika en beklädnad av svart sars.
Denna schavott, som var uppförd till jämnhöjd med fönstret, det vill säga nära tjugu fot, hade invändigt två avsatser.
II. M. S. 15
