XXIX.
PORTVINET.
TIO MINUTER DÄREFTER SOVO HERRARNA, MEN det var icke så med de hungriga och framför allt törstiga betjänterna.
Blaisois och Mousqueton höllo på att göra i ordning sin säng, som bestod av en planka och en kappsäck, under det att ett stycke bröd, en mugg öl och tre glas av havets rullning gungades på ett med rep fastbundet bord.
— Fördömda sjögång! sade Blaisois. Jag känner, att det börjar angripa mig nu igen som när vi först kommo hit.
— Ja, och som hjälpmedel för att övervinna sjösjukan har man inte annat än kornbröd och den här fördömda humlesejden, svarade Mousqueton. Usch!
— Men er omspunna butelj då, herr Mouston? frågade Blaisois, som nu slutat sin bäddning och raglande närmade sig bordet, vid vilket Mousqueton redan satt och där det även lyckades honom att sätta sig; er omspunna butelj… har ni tappat den då?
— Åh nej, svarade Mousqueton, men Parry behöll den. De där förbaskade skottarna är alltid törstiga. Än du, Grimaud, frågade Mousqueton sin kamrat, som nu åter inträdde,
